Sitter i mörkret och skriver. Lyssnar på sorrow-listan på spotify. Bakom mig hänger världens finaste klänning. Farmor hade den på 50-talet. Louise hade den på sin student. Och nu ska jag få ha den. Vit med stora, röda rosor. Helt underbar. Nu känns inte studenten så långt bort. Fast det känns fortfarande lite overkligt. Jag kommer sakna skolan. De här åren har ju varit så säkra, jag har vetat vad jag ska göra, och vilka rutiner jag har. Nu vet jag inte alls vad jag ska göra längre. Jobba...? När ska jag börja plugga igen? Kommer jag komma in på det jag vill..? Vad vill jag...? Vad vill jag göra med mitt liv? Vill jag verkligen bli fotograf? Är jag tillräckligt bra?
 Så många frågor, så få svar....
en dag i taget.