magiskt men tragiskt
jag vet inte varför jag inte skriver långa detaljrika inlägg med passande bilder till längre. jag vet inte varför jag inte lägger ner tid till att få några enstaka läsare att upptäcka min blogg.
jag vill göra ett försök, men jag vet inte var orden är någonstans.
jag var på håkan hellströms konsert i slottsskogsvallen igår.
jag tror inte ni förstår, hur bra han är. hur fin han är. hur jag kan köa en hel dag, bara för att få se honom uppträda några få timmar. att få se han springa runt på scenen, svettig och glad, med hatten på sned och hela ansiktet som lyser av lycka. Hans ankare runt halsen. Mikrofonen vid munnen, som sjunger de där underbara texterna. Som jag lyssnat på så många gånger, men aldrig tröttnar på.
Det var värt, att trängas och knuffas runt bland tusen personer på ett mycket litet område. Alla ville se Håkan lika mycket som mig. Alla ville vara längst fram. Inte lätt att vara liten då, och hamna bakom de längsta killarna, som absolut inte ville flytta sig några centimeter.
Men det var bra!! Var dock helt mörbultad efteråt. Ont i axlar,fötter,rygg och lite annat som inte var så behagligt.
Kvällen avslutades dock inte som jag och Nanna hade tänkt oss, vi ville festa natten lång, på avenyn... men bussarna hade slutat gått och vi ville inte gå hem... så det blev mat och lite promenad i brunnsparken innan vi begav oss hemåt för en dusch, lite tvtittande och sen sängen...
Idag var det meningen att jag skulle åka vid ett... men försov mig as hell... nanna hann dock med ett bussen, men jag med mitt jobbiga hår var tvungen att platta håret och sminka mig innan jag kunde åka iväg.
När nanna väl hade gått kändes det faktiskt lite ensamt.
Att sova i Joakims säng, utan honom är inget jag gillar. Vill ha honom vid mig när jag somnar, och känna honom bredvid mig när jag vaknar. Att få höra när han viskar "jag älskar dig" i mitt öra precis innan jag öppnar ögonen, få känna hans armar om mig och se hans nyvakna leende.
Jag saknade det enormt mycket imorse. Jobbigt att lämna lägenheten. Dock ville jag bara därifrån just då, men känslan av han var där...
Hade dock kollat fel buss, gick ingen vid två som jag trodde... så jag gick runt lite planlöst i nordstan, köpte bullar och kollade på skor. H&Ms sommarkollektion är inte o leka med alltså. Ville ha precis allting jag höll i. Såååå fint.
Kom iallafall hem till slut.
Känns bra att bara vara här nu. har varit borta så mycket, att det här bara känns som ett ställe dit jag åker ifrån hela tiden. Nu vill jag bara vara här, gå och plocka, städa, plugga det sista osv... och mysa med min älsklingskatt. <3
På tisdag är det Bal. Jag kommer vara fin. Min klänning är sagolik. Vit, med röda stora rosor på. Ett rött band i midjan, en stor rosett på ryggen. Jag, Nanna och Josefina ska åka Cadillac. Joakim ska vara med och fotografera.
jag vill göra ett försök, men jag vet inte var orden är någonstans.
jag var på håkan hellströms konsert i slottsskogsvallen igår.
jag tror inte ni förstår, hur bra han är. hur fin han är. hur jag kan köa en hel dag, bara för att få se honom uppträda några få timmar. att få se han springa runt på scenen, svettig och glad, med hatten på sned och hela ansiktet som lyser av lycka. Hans ankare runt halsen. Mikrofonen vid munnen, som sjunger de där underbara texterna. Som jag lyssnat på så många gånger, men aldrig tröttnar på.
Det var värt, att trängas och knuffas runt bland tusen personer på ett mycket litet område. Alla ville se Håkan lika mycket som mig. Alla ville vara längst fram. Inte lätt att vara liten då, och hamna bakom de längsta killarna, som absolut inte ville flytta sig några centimeter.
Men det var bra!! Var dock helt mörbultad efteråt. Ont i axlar,fötter,rygg och lite annat som inte var så behagligt.
Kvällen avslutades dock inte som jag och Nanna hade tänkt oss, vi ville festa natten lång, på avenyn... men bussarna hade slutat gått och vi ville inte gå hem... så det blev mat och lite promenad i brunnsparken innan vi begav oss hemåt för en dusch, lite tvtittande och sen sängen...
Idag var det meningen att jag skulle åka vid ett... men försov mig as hell... nanna hann dock med ett bussen, men jag med mitt jobbiga hår var tvungen att platta håret och sminka mig innan jag kunde åka iväg.
När nanna väl hade gått kändes det faktiskt lite ensamt.
Att sova i Joakims säng, utan honom är inget jag gillar. Vill ha honom vid mig när jag somnar, och känna honom bredvid mig när jag vaknar. Att få höra när han viskar "jag älskar dig" i mitt öra precis innan jag öppnar ögonen, få känna hans armar om mig och se hans nyvakna leende.
Jag saknade det enormt mycket imorse. Jobbigt att lämna lägenheten. Dock ville jag bara därifrån just då, men känslan av han var där...
Hade dock kollat fel buss, gick ingen vid två som jag trodde... så jag gick runt lite planlöst i nordstan, köpte bullar och kollade på skor. H&Ms sommarkollektion är inte o leka med alltså. Ville ha precis allting jag höll i. Såååå fint.
Kom iallafall hem till slut.
Känns bra att bara vara här nu. har varit borta så mycket, att det här bara känns som ett ställe dit jag åker ifrån hela tiden. Nu vill jag bara vara här, gå och plocka, städa, plugga det sista osv... och mysa med min älsklingskatt. <3
På tisdag är det Bal. Jag kommer vara fin. Min klänning är sagolik. Vit, med röda stora rosor på. Ett rött band i midjan, en stor rosett på ryggen. Jag, Nanna och Josefina ska åka Cadillac. Joakim ska vara med och fotografera.