Jag kan inte ens förklara den här känslan. Det är som om jag går runt med ett stort jäkla hål inombords. Det gör ont, både fysiskt och psykiskt. Tror inte det är nån som kan förstå, bara den som gått igenom samma sak - att utesluta en person du pratat med varje dag i flera månader, att utesluta den personen så att du aldrig mer kan skriva/träffa/se den personen igen. Det är tufft. Det är inget man gör varje dag, och det är tufft att ta sig igenom. Det tar tid.

Skolan började idag jaaaa, helt ok för då får jag saker att tänka på istället. Samma gamla rutiner om och om igen. Schemat sög, men aja. Vi ska få laptops! Små söta minilaptops.... :D Yaaaay.

Var och shoppade med Nanna efter skolan, köpte ett par sailor byxor och ett par batik-leggins. yummi.

I'll show you later.
Nu ska jag, mamma och pappa iväg på handledarkurs så jag kan ta tag i det där himla körkortet nån gång.

Puss.