And here I am again. Sitter vid skrivbordet, musik strömmandes ur högtalarna och önskar jag kunde formulera mina tankar just nu. Det är så svårt att inte låta negativ till allt, att inte skriva ett långt ångestfyllt inlägg.

Jag har slitits mellan många personer, fått mitt hjärta krossat, litit på de jag trodde var ärliga.
När man kommer till ett tillstånd man inte litar på någon, man känner sig så uppgiven och vet inte vart man ska vända sig. Nu finns det inte många kvar jag litar på. Men de jag har är de finaste, de visar att de bryr sig och såna vänner kan man få föra över problem till någon gång ibland. Det betyder så enormt mycket för mig.