Varför jag inte skrivit en årsresumé?
Jag vill inte minnas. Jag vill glömma.
Men för er skull ska jag försöka.

Jag åkte till Sälen, spenderade en fin vecka först med familjen sen bodde jag hos syster i lindvallen.
Åkte buss själv hem, en stor bedrift!
Jag gick i ettan, allt var fint och skolan var okej.
Fick fin kontakt med underbara vänner som är bäst.
Många grillkvällar hos Hanna.
Jag saknade en pojk väldigt mycket. Vi hade bra kontakt.
Jag sökte många jobb. Jag fick ett jobb på ett cafe på björholmen, fint.
Jag fyllde 17 år. Grillkväll, men det var ändå något som fattades.
Sommarlovet kändes som att det aldrig skulle ta slut. Ville inte det heller.
Träffade en viss pojk mycket, spenderade mycket tid tillsammans. Det var lite uppochner men jag tyckte om honom. Han bestämde sig för att flytta till thai igen, det gjorde ont när vi tog slut.
Skolan började, jag började tvåan och det kändes stort.
Tiden gick, men långsamt, saknaden var stor.
Att någon kan sätta såna spår efter sig, som stora sår som inte vill sluta blöda.
Syster flyttade till Lund, hälsade på henne i hennes lilla studentrum.
Mer fina filmkvällar. De tycks aldrig ta slut.
IFK-matcherna var underbara och ullevi var min hemvist ;)
Hälsade på bror nere i kalmar, gick på skördefest och köpte en välanvänd skinnjacka.
Livet gick vidare, jag bakade lussebullar och pappa bokade stuga i fjällen över jul. Jag var lycklig över det.
20:de december stack vi iväg, hela familjen. Veckan var jättemysig och julafton var grym.
Nyår var sådär, spenderades hemma. Dagen innan var hemsk. Den 30:de december rasade allting, ungefär men jag försöker glömma alla såna minnen nu, försöker att inte tänka på Honom. Har gått vidare nu och nu är det nya året i fokus. Ska bli mycket gjort.
Ny kille?
Körkort?
;) and so on...
Det bästa med det här året är att jag blir myndig.
Och att jag kan börja om. På nytt. Utan dig. :)

Jag lyckade rätt bra med min årsresumé eller hur?