Suck på denna dagen. Förstår inte vad jag gör för fel. Har så många ord jag vill få sagt men vet inte hur jag ska uttrycka mig. Ibland, känns det som att jag går sönder inuti. jag slutar fungera.

idag var en sån dag. orkade inte kämpa mer, varför liksom. får ändå inget tillbaks. bara skit och tomma ord.
kan lika gärna vara osynlig.


har ingen tid heller över för nånting nu för tiden. studenten är typ jättejättenära och jag är rädd.
fick pluggat en del idag, och redovisat om kärnkraft. det ur världen iaf. projektrapport rättad och klar, mvg på projektarbetet blev det faktiskt. skönt som fan!

imorgon är det musikal, sen ska jag krama om min pojke för jag behöver det. lite fest på kvällen. ska försöka klämma in lite plugg när jag hinner med det. lördag blir det nog plugg, sen lite underhållning på kvällen, antingen i göteborg eller på ön. vi får se.

har jag förresten sagt att jag älskar mamma och pappa? det var längesen. vill berätta så mycket för dem, men har ingen tid. känns som om jag aldrig är hemma nuförtiden. vill berätta om hajken nästa vecka, om hur mycket vi har i skolan, om mvg:et jag är så glad för, om studenten och sommaren. vill berätta allt det där bra, roliga och positiva. för att de inte ska tycka att jag är så slarvig, aldrig är hemma... jag försöker faktiskt. gör så gott jag kan....

och nu saknar jag mina syskon. vill känna mig yngst igen. för det känns inte som att jag är det. ....student, jobb, skola, blablablabla.

jäkla liv man har alltså. men på något sätt gillar jag det. inte hela tiden, men vissa stunder glittrar lite mer än vissa andra.


Sötis!